Ett av tipsen i min gamla svampruta var att gå med i en svampcirkel.
Jag känner att jag behöver förklara vad denna snart glömda företeelse är eller var för något.
En kväll i veckan kunde människor med gemensamma intressen träffas i något studieförbund eller hemma hos någon för att lära av varandra och fördjupa sina kunskaper om till exempel svamp IRL .Det skapades nya kontakter , man lärde sig en del och fick tillfälle att slipa på sin "sociala kompetens".
Men nu känns det som om vi kan glömma denna form av lärande och gemenskap när det långtgående beroendet av smartphonar , surfplattor och appar är ett faktum.
Den ständiga uppkopplingen på nätet med ett okoncentrerat fibblande på elektronikprodukter lär oss ingenting och hindrar social och utvecklande samvaro.
Som ett exempel från en grå forntid , så var det helt otänkbart att gå på bjudning och veckla upp en medhavd tidning och försjunka i läsning . Om det hänt skulle det ansetts som höjden av obildning och oförskämdhet .
Idag förorenas nästan all samvaro av upptagenhet och plockande med smartphones och surfplattor och fotograferande av motvilliga fotoobjekt för inläggning på Facebook . Vad fan handlar det hela om ?? Bekräftelsebehov och markering av grupptillhörighet har jag förstått .. men hur illa är det...
Det har fått mig och andra att en gång extra överväga nöjet med att bjuda hem internetberoende tråkmånsar som inte klarar av en stunds gammaldags respektfull och trevlig samvaro.
Det verkar också som att uppkoppling och tillgång till all världens information med youtubeklipp annonsering och en oändlig massa skit bara ett par pekrörelser bort vänjer oss av med att tänka egna tankar , gör oss allt dummare och tunnar ut vår förmåga att uttrycka oss i tal och skrift.
Jag inser att det kan ses som en paradox att raljera över de sociala medier där jag själv befinner mig just nu .
Men jag menar att att vi måste lära oss att använda dem på ett vettigt och balanserat sätt.
Eller har kanske en Fru Ribbing tips om hur vi ska förhålla oss till den här plågan ??
